Så himla liten och söt.

Bilden är hämtad från uppfödningen (saphiras.com)

Nu är Plupp och Sockan på Eragons och idag är det dags för Plupp att åka till Bosse på Blå Stjärnan för att visa upp sin läpp. Håller tummarna att allt går bra!

Det var verkligen två söta grabbar detdär. i en veckan stod deras bur i min hall precis vid dörren. Varje gång man kom hem stod de på bakbenen med tassarna på gallret och hoppades på godsaker. De fick även ta någon tur i vardagsrummet på kvällen och då tassade de bort till soffan och tiggde gurka. Lyckliga människor som adopterar dessa söt-svin säger jag bara! Mer orädda och trevliga individer får man leta efter.

Nu får jag trösta mig med mina egna sötnosar, dom skulle jag inte byta bort mot något i världen! Fast än sambon tyckte att vi kunde behålla Sockan och byta bort någon av våra. Han har dock ingen talan på den fronten!

Nu längtar jag till sommaren. Visserligen är det trevligt med minusgrader och soligt väder, men när temperaturen närmar sig -11 vill man inte vara ute några långa stunder. Och för marsvinens del får det bli inomhusaktiviteter iallafall 4 månader till..

Söt-Hjärtat myser med mig i soffan

Gryning, man kan skymta mitt hus mellan granarna.

testing testing :)

Fick för mig att väga lille Hatten, och minsann. Han väger 800 gram! Det är över 50 gram plus sedan oktober. Härligt! Hemligheten stavas bra hö. I massor :)

Här är han, snyggingen :)

En annan snygging, världens vackraste Knuff. Knuff är en shetlandsponny, våra vägar möttes första gången år 2004. Då var han en 4,5 år gammal hingst. Nu är han en 12 år gammal vallack och bor hos mig med 3 andra ponnysar.

Husrenoveringen går framåt, sakta men säkert. Det går inte fort nog, när man helst velat flytta in.. igår. Men nu har vi lärt oss att sätta in fönster, sambon och jag :) Dörren väntar vi med tills vi har grävt färdigt inomhus. Vi ska alltså anlägga en cementplatta i drygt halva bottenplan. Vattenburen golvvärme i hela bottenplan. Så nu gräver vi alltså... :)

Det svarta på vänstersidan är vindpapp.

Baksidan. Hoppas att det blir lite snyggare sen när alla klädselbrädorna kommit upp..

En ofantligt snygg gavel, om ni frågar mig ;) Lite målning kvar på fönsterfoder och vindskivor.

Vi kommer att göra färdigt utsidan när cementplattan är klar där inne.

Från gårdagens insats. Två sockersöta pojkar som behöver lite kärlek. Ägaren gav dom fröblandning en gång om dagen. Då slogs dom. Hon sa inget om hö, men nu blir det noll fröblandning och desto mer hö. Här har vi Plupp.

Sockan blev lite friserad igår och här är resultatet. Innan hade han en kjol av tovig päls bladat med spån.

Sockersöta Sockan :)

Plupps inte lika söta underläpp.

På söndag fortsätter deras äventyr upp till Göteborg och Eragons.  

Randen på favoritplatsen :)

Hatten på upptäcksfärd

Hjärtat i sin älskade bädd

Hatten försöker gömma sig undan den hemska kamerablixten...

Nystädat hos svinen och massor med nytt fint hö :)

Pepper dricker

Hos Widow och lille Rand

Widow dricker

Ovanifrån, Hatten, Sälen och Pepper (Hjärtat har gömt sig i höet)

Sälen och Pepper

Hatten och Sälen

Hjärtat... någonstans här

Pepper dricker lite till...

Hjärtat

Hjärtat och Pepper

Widow

Randen

Söt-trynet :)

I helgen tänkte jag göra livet intressant och spännande för mina svin. Så jag bestämde mig för att byta plats på Hatten och Randen. Hatten fick bo med Widow och Randen fick bo med Hjärtat, Pepper och Sälen.

Randen är ju lite rädd för andra marsvin så min tanke var att han skulle träffa de snälla och okomplicerade honorna i Hattens hem och hitta fler vänner. Randen tyckte det var en mycket dålig idé. Så han hoppade ut ur bokhyllan. Men så fick han komma in igen. 

Andra kvällen passade mamma djuren, hon skulle precis gå och lägga sig då hon kom på att hon missat det, så hon kastade sig iväg hem till mig för att mata och fylla på vatten. Då hittade hon en liten Rand på rymmen och stoppade tillbaka honom... I hans vanliga hem - tillsammans med Widow och Hatten. Detta berättade hon vid 12-tiden dagen därpå, och jag som inte var hemma då utan skulle komma hem lite senare fick panik. Mamma fick genast åka hem till mig igen för att rädda vad som räddas kunde. Jag föreställde mig en sönderbiten och livrädd Rand, inträngd i ett hörn. Och en Widow som satt livrädd i ett annat hörn. Usch vad nervös jag blev! Som tur var satt Randen på höloftet och tuggade som inget hänt utan en skråma. Nästa gång får jag se till att vara hemma när det ska rumsteras om... :)

Hatten och Hjärtat

Hjärtat mitt i språnget